Hur kan det svenska folket både tycka att Sverige tar in för mycket invandrare - såpass många att vi inte kan integrera dem i samhället på ett fungerande vis - och samtidigt tycka att de anställda på Migrationsverket är så kalla i sin bedömning, så inhumana i sin syn på flyktingar, när de nekar uppehållstillstånd till folk som kommer?
Står inte dessa två idéer emot varandra? Att antingen tar vi in för många, och konsekvensen borde då vara att vi borde ta in färre och i stället koncentrera oss på att lösa problemen med segregationen - å ena sidan; och å andra sidan, att det är ytterst inhumant att neka någon inträde i vårt land om de kommer från en krigszon eller något annat helvete av något slag?
Måste vi inte, om vi ska komma någon vart och lösa några problem, bestämma oss för vart vi står, i stället för att lite halvhjärtat stå med en fot på varje sida? Jag tror det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Sebastian!
Du skriver mycket tänkvärt... Vet du jag hamnade på din blogg efter att ha gjort följande sökning 'kvinnlig kollektiv skuld'. Men de enda resultaten som kom upp handlade i princip om manlig kollektiv skuld. Varför jag gjorde sökningen är att jag träffat så många kvinnor i olika sammanhang som pratar om att de känner skuld för olika saker. Därför slog det mig 'vad är det för kollektiv skuld' vi kvinnor går och bär på... men det verkar inte finnas något skrivet om detta eller uttalat.
Detta är ytterligare en reflektion till dem du redan gjort.
Skicka en kommentar