onsdag 27 februari 2008

Åh, ve, en muslim!

Hur kommer det sig att smutskastningen av Barack Obama går ut på, ungefär: "Han är muslim."

Åj då, herrajissanes, nej men då måste han planera terrorattack mot oss, han är en al-Qaida-infiltrator med självmordsbälte som huvudkudde och en ak47:a som bästa vän i hela den otrogna västvärlden: "Allah, Jihad, Jihad, Jihad på er, era korkade amerikaner!"

Personligen ser jag ju hellre en muslim som president, än en president som tycker att tortyr är OK. Men det är ju bara jag.

torsdag 7 februari 2008

Man borde kanske rösta på SD

Liksom, bara för att göra skillnad. Markera position. Vara lite radikal.

För seriöst, det är det enda partiet som tar upp en väldigt angelägen fråga - generellt i Sverige, men speciellt i Botkyrka: segregationen. Att sparka ut alla invandrare är ingen bra lösning. Det är inte heller en hållbar lösning. Det dystra är då att det är den enda lösningen som ges på problemet med segregationen i Sverige. Riksdagspartierna lägger locket på, håller tyst. Liksom en feber: det är bara att svettas ut den.


Att alla initiativ att inleda en diskussion med Sverigedemokraterna klassas som rasism, och "skulle bjuda in dem i debatten", och "skulle ge dem fäste bland folket" och allt annat skitsnack som man hör ... jag menar ... herregud. Jag fattar mig inte på logiken. Idiotförklaringen av det svenska folket.

"SD är dumma i huvudet. De är rasister. De har inga vettiga idéer. Men om vi tillåter att de har samma rättigheter som alla de som tänker rätt (som oss), då får de säga sitt dumma budskap till fler människor, som då kommer rösta på dem. Vi kan inte låta det svenska folket bilda sina egna åsikter. Konstruktivt tänkande är bara bra när man ska välja vilka flingor man ska köpa till filmjölken. I det verkliga livet, när något står på spel, då är den fria viljan farlig. Den måste isoleras. Behandlas. Botas."

Ett tag innan jag tog studenten klarnade en sak gällande den rådande (socialdemokratiska) segregationspolitiken. "Ge mer pengar till de som behöver det". Det genomsyrade samhället, men skolsystemet dränktes verkligen i den idén. Genom åren har jag sett många vänner och bekanta, som oftast har hört till toppskiktet i klasserna jag gått i och därför blivit bortprioriterade, bli allt mer desillusionerade. Skolsystemet gav ingenting; utbildningen haltade, det fanns mer fakta i böckerna man självmant läste än bland anteckningarna man idogt fört under varje given vecka.

Problemet skylldes givetvis på "utsugarna". De som tog alla resurser. Detta var inte invandrare per se - det var dumma människor, även svenskar; men samtidigt var den politiska retoriken att det var invandrarna som behövde få pengar för att "lyftas upp till samma nivå som svenskarna".

Har inte något gått väldigt fel, när politiken man för just för att integrera invandrare i samhället, leder till att toppskiktet i skolorna vänder sig emot dem? Men: socialdemokratisk samhällspolitik.
Hallelujah.

Gynning och Aftonbladet

Dagens Aftonbladet har en debattartikel som gör gällande att Carolina Gynning har ett ansvar i samhället när hon tillsammans med 5:an (tv-kanalen) åker till Israel för att bli spirituellt upplyst (eller nåt). Debattören menar att det mer eller mindre är Gynnings plikt att belysa de många övergrepp som israelerna gör mot palestinierna.

Herregud. Jag är inget jättefan av Gynning. Vi klargör det. Nu. Meddetsamma. Men det är väl inte hennes plikt att bilda opinion gällande Israel/Palestina-konflikten. Även om hon är där nere.

Hon besöker vanliga människor. Musiker, författare. Ändå vill debattören att hon målar upp Palestinakonflikten åt oss. Som om vi missat det. Oups. My bad, liksom. Glömde komma till skolan den dag de nämnde konflikten, lite sådär i förbifarten. Försov mig, var förkyld, skolkade. Whatever. Det är inte så att man blir inlåst i en liten såpbubbla av okunnighet. Man vet att det begås grymheter där borta, från båda hållen.


Vad kan Gynning tillföra den diskussionen med sitt program? Lite glamour? Sug på den karamellen. Hon är liksom inte rätt person att bilda opinion. Bättre klaga på våra politiker som inte gör tillräckligt mycket. Det känns lite underligt att kräva att alla som befinner sig i området ska belysa konflikten. Speciellt om anledningen till att man är där, inte har något med konflikten att göra. Tvärtom, anser jag; att möta vanliga israeler (eller palestiner), och visa hur de är och att de inte alla ligger med bössa och granat och väntar på att kunna vräka död och förstörelse över området där grannen på andra sidan muren bor - allt detta, tror jag kan vara bra för det svenska folket att se. Att de-demonisera folket där nere. Att visa att alla israelers liv inte alltid handlar om kriget mot palestinierna.

Ur det perspektivet tror jag faktiskt att Gynning kan göra folket där nere en tjänst. Tro det eller ej.