Uthängning

En flicka är död, och en debatt om huruvida man bör hänga ut brottslingar i media rasar. Lite smått. I alla fall om man läser Dagens Nyheter. Där skriver Stig Hadenius att media borde ha gått ut med namn mycket tidigare i Engla-fallet. Han funderar över vad som hade hänt om Anders Eklund hängts ut redan i Pernilla-fallet. Hade mordet på Engla kunnat förhindrats? Jag tvivlar på det. Anledningen till att Eklund inte hängdes ut i media under Pernilla-fallet berodde troligtvis på att han, trots flera tips, inte var misstänkt; ett snedsteg i sig, har det visat sig, men knappast en omständighet som rättfärdigar en namn- och bildpublicering.

Vi har ju en lagstiftning i Sverige som säger att ingen är skyldig innan dess att fällande dom har fallit. Det finns brister, men det är i grunden en bra lagstiftning. Hadenius har ädla motiv. Jag kan se det. Han vill publicera namn och bild för att få in tips. För att andra, oskyldiga, 42-åringar inte ska bli misstänkta. Men han har inte i åtanke det mediaklimat vi har i Sverige. Det hätska, bitska, dömande klimat vi har. Svensk media brukar visserligen nämna att personer som är misstänkta för brott - men ännu inte dömts för dem - är just misstänkta. Men bara lite i skymundan. Det är mycket enklare att spela på lättnaden över att polisen har gripit någon för det hemska dådet som utförts.

När Anna Lindh mördades pekades en person ut som skyldig. Han släpptes senare, efter att polisen kunnat binda Mijailo Mijailović till brottet. Men det var närmast lynchstämning i Sverige under den tiden. Som det blir ibland. När media sätter fart, och eldar på. En namnpublicering hade varit förödande för denna oskyldiga man. Att helt anonymt bli utpekad som Lindhs mördare var förödande nog.

Vi tar ett annat exempel: den uppmärksammade Motala-våldtäkten för några år sedan. Det stod först att hon blivit våldtagen av fem män. Detta var fel. Det fanns överhuvudtaget bara fyra män i lägenheten vid tillfället. Men media kastar sig utan alltför mycket självkritik över all information som läcker ut i heta frågor.

Därefter hette det att fyra män hade våldtagit flickan. De fyra som var i lägenheten. Lynchstämning igen. Två av männen friades, två fälldes. Två var oskyldiga, två var skyldiga. Men fortfarande lynchstämning. Och fortfarande mot de två oskyldiga. Namnpublicering hade varit dåligt. Till och med farligt, kanske.

I grund och botten: tills dess att media kan lära sig självkontroll, och slutar hetsa upp folket i dessa omtalade fall, kan de inte få publicera bild och namn i större utsträckning än idag. För om de hetsar upp en lynchstämning i samhället, så är det lynchningar vi kommer att få.