Obama for President!

Kolla. Jag gillar Obama. Missuppfatta mig inte. Men nu är han vald till USA:s näste president, han tar över tyglarna någon gång tidigt nästa år (januari, februari? Jag minns inte riktigt), och jag vet inte särskilt mycket om hans faktiska politiska ståndpunkter. Det kan vara för att jag inte har ansträngt mig alltför mycket med att sätta mig in i hans politik, för jag har inte gjort mer än att läsa tillgängliga gratis- och kvällstidningar och följa TV-nyheterna, men jag känner ändå att jag borde veta mer om honom. Vad det är han faktiskt vill. Jag har börjat få en hyfsat bra bild, nu efter slutspörten i presidentvalet, men innan var det ganska luddigt. Och jag är ändå ganska intresserad av politik. Men jag ska ta det hela från början.

Det känns som om media har hållit på och gullat en hel del med honom. Visst, det är ballt att en svart man har blivit president i USA. Det är ett steg framåt, men inte ett alltför stort (rasism måste lösas på gräsrotsnivå innan man överhuvudtaget kan tala om en "vinst"). Men det förklarar inte "gullandet". Obama har höjts till skyarna på ett oroväckande sätt; han kan omöjligen uppfylla alla de förhoppningar som världen tycks ha. Varför är det så, och varför har jag (trots detta) en så vag bild av vad hans faktiska politik är? Det känns som om han har blivit en symbol för en förändring av amerikansk politik som världen har väntat på under Bush-eran, en symbol som inte har ifrågasatts (tillräckligt mycket).

Missförstå mig inte. Det har förekommit busslaster med kritik och diverse anklagelser. Jag har redan anmärkt lite på dem i tidigare inlägg, eftersom vissa har varit rent utsagt löjliga. Han har anklagats (!) för att vara muslim; när det inte fungerade kopplades han i stället samman med en radikal präst. Men det här har i stort sett bara varit först Clintons och sedemera McCains smutskastning, och reell kritik har sällan hörts.

Jag känner mig kluven: dels har jag också, åtminstone delvis, svepts med av dessa vindar som tycks bära hoppet om förändring; samtidigt är jag medveten om att nedslaget i verkligheten blir väldigt hårt om man låter sig bäras upp alltför långt, alltför högt på dessa vindar.

Jag får anse mig vara - reserverat - positiv, dock.