Mitt inlägg kommer att utgå från kommentarerna till den här artikeln, och inte artikeln som sådan. Det är dessa jag tycker är "intressanta" eller "fascinerande", och inte händelsen som sådan.
Artikeln, som kommer från Huffington Post, handlar om hur en tonårsflicka blev gruppvåldtagen av ett flertal killar när hon var berusad, samtidigt som ingen förbipasserande ingrep eller larmade polis. Reaktionerna bland kommentarerna var måhända inte blandade - de allra flesta fördömde det hela - men de olika infallsvinklar som kommentatorerna hade intresserade mig något.
Ett antal kommentatorer beskriver hur de själva har tacklat situationer där de sett någon hamna i en allvarligt underläge: phrancine berättar om hur hon såg en pågående misshandel och gav förövaren ett knä "in a VERY vunerable area "; maigoro berättade om hur han misshandlade en kille som sextrakasserat en tjej han hade i sitt beskydd, för att få honom att sluta.
conlawprize blir upprörd när en kommentar tycker att det är mäns (fäders) ansvar att lära sina söner medkänsla, och menar i stället att det ansvaret ligger på mer än bara fäderna; att det är en generell brist på bra föräldrarskap som är orsaken till brottet. Kommentatorn går sedan vidare till att anta att gärningsmännen är invandrare, eftersom "det inte skulle överraska någon att andra länder inte har samma upplysta syn på hur kvinnor ska behandlas som vårt". Invandrare från Mexiko, som ju "drivs av drogkarteller och är dränkt i våld", tas upp som ett exempel på immigranter som skulle vara mer benägna att begå horribla gärningar som ett resultat av deras härkomst.
Därefter kommer indiematrix, som blir upprörd över conlawprizes inlägg och säger att det saknar belägg: "You don't know where these kids are from or if it wasn't daughter making up a story because of daddy. And before flaming wars begin over that comment I only say it because false accusations have happened before. GBs aren't something society smiles upon so if it was consensual folks can always lie."
DesertShores tog upp våld och sex på TV och i datorspel som en bidragande faktor till samhällets förfall, och menade att det påverkar människor på samma sätt som reklam i dessa medier gör det.
Det finns många flera kommentarer; 16 sidor, i nuläget. Det som intresserar mig är den inblick man får bland de spänningar och diskussioner som förs i det amerikanska samhället; vilka olika förklaringsmetoder som finns där, för händelser som den som beskrevs i artikeln. Det är på många vis samma som finns i Sverige: påverkan från medias våldsvisning, främlingsfientlighet, ett misstänkliggörande av offrets roll. Det finns likaså en liknande misstro gentemot rättssystemet som i Sverige, och en diskussion gällande huruvida oönskat beteende borde stävjas med ökade straff eller genom andra metoder.
Samtidigt finns det vissa saker som skiljer oss åt. Diskussionen om hur våld på TV och i dataspel påverkar ungdomar verkar vara större i USA än i Sverige. "Hotet" från invandrare verkar också, åtminstone för conlawpriz, komma lika mycket söderifrån som österifrån, medan det väl är den senare kategorin utlänningar som det främst talas om i Sverige.
I grund och botten är jag dock mest intresserad av att se hur amerikaner faktiskt tickar, så att säga. Det är lätt att, eftersom vi får så mycket nyheter och andra sorters media från dem, få en känsla av att man vet hur de fungerar, vad de tycker, tänker och känner. Det är inte alltid sant. Efter att ha läst kommentarerna till det här Youtube-klippet - en sorts tribut till offren för terroristattackerna mot World Trade Center 2001, och till soldaterna i Irak och Afghanistan - så blev det väldigt tydligt att en strikt intellektuell förståelse för amerikaner inte kan jämställas med en fullkomligt emotionell förståelse.
fredag 30 oktober 2009
lördag 10 oktober 2009
Obama och fredspriset
Barack Obama får mottaga 2009 års fredspris.
Jag är lite kluven till det. Jag kan se hur Nobel-kommittén resonerar; Obama har under de senaste två åren varit en inspirationskälla som världen inte sett på länge. Han tycks även ha de värderingar som en mottagare av Nobels fredspris bör ha. Han har ändrat USA:s tonläge när det kommer till många viktiga frågor, såsom i relationer med länder i Mellanöstern, gällande klimatfrågor, och kärnvapenspridning.
Däremot så har han inte åstadkommit någonting konkret ännu.
Jag får känslan av att Nobel-kommittén försöker ge Obama en utökad möjlighet att driva igenom sina visioner, genom att dem den massa som bara kan erhållas om de erkänns som värdiga Nobels fredspris. Genom att ge honom fredspriset, givetvis världens mest prestigefulla pris i den kategorin, så sänder man ut ett otvetydigt budskap till världen att hans åsikter i dessa frågor väger tungt; och mycket tyngre idag än igår.
Om det är så här Nobel-kommittén resonerat, och jag kan överhuvudtaget inte se hur de skulle ha kunnat ge honom priset enbart på grund av hans konkreta bedrifter, så är det ett intressant men vanskligt resonemang. Det skulle betyda att kommittén inte belönar de som gjort någonting för fred, utan ger lovande individer utökade möjligheter att åstadkomma någonting för fred.
Även om ett sådant beslut är lovvärt på sitt sätt, så är det enormt riskabelt. Fredsprocesser är oerhört komplicerade, och en man har endast ett begränsat inflytande - med eller utan ett fredspris i ryggen. De mål som Obama har satt upp, är knappast realiserbara under hans mandatperiod. Fred i Mellanöstern, en hållbar klimatpolitik och en global kärnvapennedrustning - inget av detta kommer att ske inom en enskild mandatperiod, och det kommer aldrig att ske på grund av en enskild mans ansträngningar. Risken är därför stor att Obama inte lyckas åstadkomma någonting konkret, även om han mycket väl kan lägga grunden för kommande förbättringar inom dessa områden.
Men om han inte gör någonting konkret för världens välmående, gör han inte heller någonting som rättfärdigar hans mottagande av fredspriset. Det i sin tur riskerar att fläcka det förtroende som finns för priset. Om alla som får priset inte har gjort någonting väsentligt för freden i världen, försvinner lite av den tyngd som kommittén nu försöker ge Obama.
Själva faktumet att de tycks ge priset i förhand kan få negativa konsekvenser i framtiden. Om priset inte definitivt delas ut för vad mottagaren redan gjort för världen, kan det uppstå viss tveksamhet gällande om det är just mottagarens åstadkomna prestationer som prisas, eller dennes möjligheter att åstadkomma framtida prestationer som kommittén erkänner. Det kan holka ur värdet i det som mottagaren redan har åstadkommit, eftersom dessa gärningar inte otvetydigt erkänns som förtjänta av fredspriset. Det kommer alltid finnas en osäkerhet kring vilken av dessa två kategorier mottagaren delgetts priset utifrån. Kanske inte i motiveringen som sådan, men som ett verktyg för de regimer eller andra opponenter i frågan, att använda som försvar när de ombedes bättra sig.
Jag tror att det är viktigt att Nobel-kommittén fokuserar sin bedömning, så att det inte går att finna kryphål kring den. Jag har vissa förhoppningar på Obama, och jag tror att han - åtminstone - kommer att lägga en utrikespolitisk grund från vilken USA kan göra mycket nytta under kommande mandatperioder. Men det är omänskligt att förvänta sig att han själv ska förändra världen, och en sådan börda bör Nobel-kommittén inte lägga på en mans axlar.
Jag är lite kluven till det. Jag kan se hur Nobel-kommittén resonerar; Obama har under de senaste två åren varit en inspirationskälla som världen inte sett på länge. Han tycks även ha de värderingar som en mottagare av Nobels fredspris bör ha. Han har ändrat USA:s tonläge när det kommer till många viktiga frågor, såsom i relationer med länder i Mellanöstern, gällande klimatfrågor, och kärnvapenspridning.
Däremot så har han inte åstadkommit någonting konkret ännu.
Jag får känslan av att Nobel-kommittén försöker ge Obama en utökad möjlighet att driva igenom sina visioner, genom att dem den massa som bara kan erhållas om de erkänns som värdiga Nobels fredspris. Genom att ge honom fredspriset, givetvis världens mest prestigefulla pris i den kategorin, så sänder man ut ett otvetydigt budskap till världen att hans åsikter i dessa frågor väger tungt; och mycket tyngre idag än igår.
Om det är så här Nobel-kommittén resonerat, och jag kan överhuvudtaget inte se hur de skulle ha kunnat ge honom priset enbart på grund av hans konkreta bedrifter, så är det ett intressant men vanskligt resonemang. Det skulle betyda att kommittén inte belönar de som gjort någonting för fred, utan ger lovande individer utökade möjligheter att åstadkomma någonting för fred.
Även om ett sådant beslut är lovvärt på sitt sätt, så är det enormt riskabelt. Fredsprocesser är oerhört komplicerade, och en man har endast ett begränsat inflytande - med eller utan ett fredspris i ryggen. De mål som Obama har satt upp, är knappast realiserbara under hans mandatperiod. Fred i Mellanöstern, en hållbar klimatpolitik och en global kärnvapennedrustning - inget av detta kommer att ske inom en enskild mandatperiod, och det kommer aldrig att ske på grund av en enskild mans ansträngningar. Risken är därför stor att Obama inte lyckas åstadkomma någonting konkret, även om han mycket väl kan lägga grunden för kommande förbättringar inom dessa områden.
Men om han inte gör någonting konkret för världens välmående, gör han inte heller någonting som rättfärdigar hans mottagande av fredspriset. Det i sin tur riskerar att fläcka det förtroende som finns för priset. Om alla som får priset inte har gjort någonting väsentligt för freden i världen, försvinner lite av den tyngd som kommittén nu försöker ge Obama.
Själva faktumet att de tycks ge priset i förhand kan få negativa konsekvenser i framtiden. Om priset inte definitivt delas ut för vad mottagaren redan gjort för världen, kan det uppstå viss tveksamhet gällande om det är just mottagarens åstadkomna prestationer som prisas, eller dennes möjligheter att åstadkomma framtida prestationer som kommittén erkänner. Det kan holka ur värdet i det som mottagaren redan har åstadkommit, eftersom dessa gärningar inte otvetydigt erkänns som förtjänta av fredspriset. Det kommer alltid finnas en osäkerhet kring vilken av dessa två kategorier mottagaren delgetts priset utifrån. Kanske inte i motiveringen som sådan, men som ett verktyg för de regimer eller andra opponenter i frågan, att använda som försvar när de ombedes bättra sig.
Jag tror att det är viktigt att Nobel-kommittén fokuserar sin bedömning, så att det inte går att finna kryphål kring den. Jag har vissa förhoppningar på Obama, och jag tror att han - åtminstone - kommer att lägga en utrikespolitisk grund från vilken USA kan göra mycket nytta under kommande mandatperioder. Men det är omänskligt att förvänta sig att han själv ska förändra världen, och en sådan börda bör Nobel-kommittén inte lägga på en mans axlar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)