Religion och krig

Jag hade en diskussion rörande min uppfattning om att religion inte är roten till krig, utan att krig skulle föras hur som helst. Jag menade att världen inte automatisk skulle vara bättre utan religiositet.

Jag vet inte hur jag blev en sådan förespråkare - inte för religioner, men emot smutskastningen av dem. Det hände någon gång under MENA*-terminen, efter genomgången av kristendomen: hur religionen egentligen såg ut, och vad som bara var maskerad politik/ideologi.

Att religion varit en sammanbindande faktor för folket på fronten förnekar jag dock inte. Men det är konflikt - och inte religion - som är den underliggande orsaken till krig. Och vid en tillräckligt stor konflikt, kommer medel att nå ändamålet att finnas. Detta kan vara religion. Givetvis. Eller kommunism. Eller nationalsocialism.

Ett exempel: Jag ogillar dagens västerländska reifikation av demokrati, till ett system som kan läggas ovanpå ett samhälle, och liksom en brandmatta kväva den oroshärd som brinner.**

Men på samma sätt som användandet av "frihet" och "demokrati" som krigsrop inte gör dessa begrepp ansvariga för de krig som förs i deras namn, bör inte heller religion hållas ansvarig. Det är ett begrepp med, för många människor, starkt förknippade känslor, som (när dessa känslor utnyttjas för att främja andra mål) kan dra ut folk i krig.

Så glöm fatwor och glöm jihad. Mest skrämmande är hur snabbt till synes "civiliserade" länder kan sålla sig under en krigsflagga avbildande våra egna värdeord.

--------------

* Mellanöstern- och Nordafrikalära

** Detta är en åsikt som formats efter mina påbörjade universitetsstudier. Ett begrepp jag vill använda är "mytifikation". Men tills jag förklarar vad ordet betyder är det onödigt att använda. Jag kommer troligen att återkomma med ytterliggare inlägg rörande samma fråga, i vilka jag ska utveckla mina åsikter.

Ifatt i tiden

Jag har hunnit ifatt samtiden. Folk som känner mig vet att löpning inte är min allra starkaste sida, så det har varit med flås och röda kinder som jag äntligen börjar blogga.

Jag har alltid tyckt att bloggar känts så moget, och definitivt. Så långt ifrån hur jag uppfattar mina egna åsikter. Med detta menar jag inte att jag tycker att mina åsikter är omogna, utan mer att jag anser att jag borde behöva kvalitetssäkra mina tankar innan jag publicerar varje blogginlägg. Nu är ju inte bloggvärlden känd för att göra just detta, men det är ett krav jag har ställt på mig själv.

Nu har jag inget intyg eller diplom som säkerställer kvalitén av mina åsikter, men jag tänkte ändå låta denna blogg bli ett forum för mig att ventilera en del av de tankar som jag ständigt dras med. Populära ämnen som jag gärna bollar tyst för mig själv tycks vara feminism, främlingsfientlighet och SD, och olika religionsrelaterade frågor.

Eftersom jag alltid lyckas formulera mig bättre i skrivftligt format än verbalt, kändes bloggen - till slut - som ett bra alternativ.